Tibet
Reseschema
Dag 1
Vi har uppsamling på flygplatsen i Bagdogra.

Dag 2
Siliguri - Lahan (Nepal) 15 mil

Dag 3
Lahan- Hetauda 25 mil

Dag 4
Hetauda - Khatmandu 13 mil

Dag 5
Kathmandu (heldag i Kathmandu för att få våra tillstånd utfärdade).

Dag 6
Kathmandu - Kodari (gränsen Nepal-Tibet)

Dag 7
Zangmu - Nuyalam (Tibet) 3 mil

Dag 8
Nuyalam - Tingri 18 mil

Dag 9
Tingri - Xigatse

Dag 10
Xigatse - Gyantse 9 mil

Dag 11
Gyantse - Lhasa 10 (29) mil

Dag 12
Heldag i Lhasa.

Dag 13
Lhasa - Shegar

Dag 14
Shegar - Mt: Everest Base camp

Dag 15
Mt: Everest Base camp - Tingri

Dag 16
Tingri - Zangmu 18 mil

Dag 17
Zangmu - Kathmandu (över gränsen in till Nepal) 12 mil

Dag 18
Kathmandu - Hetauda 13 mil

Dag 19
Hetauda- Lahan 25 mil

Dag 20

Lahan - Siliguri (Indien) 15 mil

Dag 21
Reservdag i Siliguri

Dag 22
Vi vinkar av er på flygplatsen i Bagdogra.


Reseberättelse
Då var man på väg till ”världens tak” igen. Den här gången är det sju deltagare + mig.

Den 4 sept startade vi från Siliguri, Indien, efter ca 1 timmes körning är vi framme vid gränsen till Nepal. Gränspassagen gick förvånansvärt smidigt. Inom två timmar var alla formaliteter avklarade med oss och med hojarna.


Första dags etappen är rak landsväg men kräver ändå all vår uppmärksamhet. På vägen samsas människor med eller utan fordon och alla deras husdjur.

Den andra dan ser ut som den första i stort sett. I dag har vi en liten incident när Joakim kör in i en ko. Han kör in i magen på kon och kommenterar senare att det var ganska mjukt. Men innan han har fått stopp på hojen hamnade han i diket. Men inga skador på varken honom eller kon. Hojen klarade sig också rätt bra.



Tredje dan är det dags att åka upp i bergen mot Kathmandu. Jag väljer en väg som jag bara kört en gång tidigare och då var den inte särskilt bra. Den här gången har jag fått rapporter om att den är i betydligt bättre skick. Det är den också, men deltagarna har aldrig tidigare sätt en värre väg och trodde inte sina ögon. Men kul hade vi och alla uppskattade det nya vägvalet.



Nu är vi två dagar i Kathmandu för att få våra visum fixade. I morgon åker vi vidare till Kodari, gränsen till Tibet.

Att passera gränsen till Tibet gick förhållandevis smidigt i år. Värre var det att köra den första sträckan upp till Nyalam som bara är 35 km. Där pågår ett vägarbete på klipphyllan som utgör vägen. Det tillsammans med ett ordentligt regnväder gjorde etappen minnesvärd.



Dagen efter föll det några regndroppar på morgonen och när vi passerade det första passet över 5.000 meter föll det även några snöflingor. Men på andra sidan passet övergick vädret till strålande sol och temperaturen steg. Väl framme på ett hotell med riktigt varmt dusch vatten och bra mat så var det dags att sova.



Idag börjar dagen med en stigning upp till Gyatsola passet som är 5.200 meter. Underbart väder och hojarna rullar som de ska. Vägen har blivit mycket bättre nu mot hur den var här i Tibet för två år sedan.



Just nu är gruppen på en guidad tur på buddist klostret i Xigatze. Bor även denna natt på ett mycket bra hotell. Imorgon ska vi köra 35 mil till Lhasa via Gyantse. Återkommer med rapporter från Lhasa.



Vägen mellan Gyantse och Lhasa är otroligt vacker. Vi kör längs ”heliga” sjöar med overkligt starka färger i blått, grönt och turkosa nyanser. Vägarna är även här av extremt bra kvalitet.





Lhasa växer för varje gång man kommer hit. Det som inte är så roligt är den påtagliga militära närvaron. Den kinesiska armen håller Lhasa i ett järngrepp för att kväsa varje försök till uppror. Internet är också kontrollerad av regimen och det går inte att få tillgång till facebook eller youtube här. Så jag har inte kunnat lägga ut filmer eller info på facebook som jag planerat. Många andra webb sidor är också censurerade givetvis.



Idag ska vi besöka Potala palatset innan det är dags att åka tillbaka mot Nepal igen. Men innan Nepal har vi hunnit upp en sväng på Mt: Everest basläger. Något som alla i gruppen ser fram emot med förväntan.



Den 15:de lämnade vi Lhasa och fortsatte resan tillbaka västerut mot Nepal och Indien. Den här gången ”valde” jag en annan väg på tillbakavägen till Xigatze. Det visade sig bli allt annat än den transportsträcka som jag pratat om dagen innan. Den här vägen gick norr om huvudvägen.

Efter att ha stannat och rådgjort med folk vid en polispostering fick vi uppgifter om att det bara var att fortsätta men att vi skulle passera ett högt pass. Möjligen ett av världens högsta väg passager enligt dem. Vägen skulle enligt dem vara smal men vara okej för motorcyklar.



Efter några mil svänger vi av asfaltsvägen för att köra över passet till Xigatze. Känns lite konstigt att det nästan inte är någon annan trafik i området förutom vi och kinesiska militärer. När jag stannar på ett ställe för att försöka få tag i en telefon för att kontakta våra nepalesiska och tibetanska guider kommer det några kinesiska militär helikoptrar flygande över oss. Våra guider har tagit huvudvägen till Xigatze.

Ingen telefon tillgänglig och vi fortsätter upp mot passet. Efter ett tag kommer vi i fatt en otroligt lång militär kolonn. Kilometer efter kilometer kör vi förbi militärfordon som sakta rör sig åt samma håll som oss. Dammet som de drar upp är inte att leka med. Alla sitter vi och tänker på vad är nu detta.

Efter ett tag har kolonnen stannat. Nu sitter det militärer mellan bilarna med dragna vapen i skytte position. Vi passerar som om allt var i sin ordning. Plötsligt springer det ut en militär och skriker något på kinesiska. Han kommer ut straxt bakom mig så jag fortsätter och låtsas som att jag varken sätt eller hört något. I slutet av militär kolonnen pågår en militär storövning. Me vi passerar den utan att behöva stanna och svara på frågor. Efter många mil på denna dammiga grusväg kommer vi upp till passet som enligt skyltarna ligger på 5.300 meter. En ny topp notering när det gäller altitud på våra resor.



Vägen sliter en del på våra hojar. Någon sidoväska lossnar och får provisoriskt sättas fast på en annan hoj. En och annan punktering får jag också fixa. Lagom till lunch kommer vi fram till en liten by med en liten restaurant och en liten hojverkstad.

Vi börjar prata med dem och hur förvånade blir vi inte när det visar sig att det har en elsvets där ute mitt i ingenstans. Ännu mer förvånade eller förbryllade blir vi när svetsaren kommer ut ur verkstan med sin hemma gjorda svetsmask bestående av locket på en skokartong som han tejpat fast ett par solglasögon på!!!



Under mycket skratt äter vi en enkel men god lunch i form av en nudelsoppa med jak kött.

Precis när det börjar skymma når vi Xigatze. Jag har då lagat 5 punkteringar. Vägen var en ny och intressant erfarenhet och något jag överväger att lägga in på kommande tibetresor.

16 september

Idag ska vi bara köra 21 mil asfalt. Det känns så lyxigt att komma ut på friendship road med nylagd jämn asfalt. Gyatsola passet på 5.200 meter visar sig från sin allra bästa sida. Solen skiner som den gjort på den största delen i av resan och himlen är så blå som den bara kan vara i Tibet på denna höga höjd. Den här gången märks det att vi spenderat den senaste veckan på hög höjd. Vi har alla mycket lättare att andas och stannar med lätthet på passet för att gå omkring, titta och pruta av försäljarna. Vi kommer fram till Shegar på eftermiddagen.

17 september Mt:Everest basläger

Nu är dagen som alla sett fram mot med spänd förväntan. Idag ska vi upp till Mt:Everest basläger. Vägen upp dit är en ganska bra men gropig grusväg.



Framåt eftermiddagen efter timmar av körning i spektakulär miljö kommer vi fram till baslägret. Det är alltid lika spektakulärt att komma såhär nära världens högsta punkt.



Everest visar upp sig utan ett moln och det tas massor med kort med alla tänkbara kombinationer som motiv. Medlemmar från mc klubbarna Logards och Sugg hänger upp sina klubbtröjor bland buddistiska böneflaggor som fladdrar i vinden.



Natten tillbringar vi i tält på baslägret. Vissa sov bättre än andra….

18 september

Det första vi får göra på morgonen är att skrapa lite frost från hojarna. Det har varit strax under nollan på natten. Efter en basläger frukost är det dags att lämna Everest bakom oss. Nu ska vi inte åka samma väg tillbaka utan tar en liten genväg. Den vägen går över Himalayas slätter där jak hjordar betar, genom små byar men för det mesta genom ingenting alls. Det är bara vi och en liten ”så kallad” väg. Det känns ganska härligt att efter timmar på ”genvägen” från Everest komma ner på en bra asfaltsväg igen. Nu är det bara 20 mil kvar till gränsen. Innan kvällen är vi framme vid gräns staden Zangmu.

19 september Gränspassage

Nu ska vi ”bara” över gränsen. När man har med kinesiska myndigheter att göra så blir de enklaste saker plötsligt krångligt. Att betala en deposition per hoj till dem när man ska in i landet är enkelt. Me när de ska betala tillbaka är det inte lika enkelt. Allt detta gör att det tar tid innan vi är igenom på Nepals sida. Vi startar resan mot Kathmandu senare än planerat och får köra den sista biten inne i Kathmandu i mörker. Inte något man väljer att göra men alla är med när vi kommer fram till hotellet och vi har fått en till spännande upplevelse att lägga till resan. På kvällen går vi ut på restaurangen Nepali Cholla. En traditionell nepalesisk restaurant med musik och dans. Nu är det dags att sova. Länge sen jag såg ett så trött gäng. God natt!

20 september

Dags att lämna Kathmandu och börja resan mot Indien. Vägen ut Kathmandu är packad av lastbilar och bussar. Det tar tid att komma någonstans. Men snart rullar det på. Vi lunchar I Hetauda och i skymningen kommer vi fram till Lahan.

21 september

Nu är det bara sista dagen kvar på hojarna innan vi är tillbaka där vi startade i Siliguri. Det är ca 25 mil och vi ska passera gränsen in till Indien. Det vi har kommenterat är; vilken skillnad det är att komma till Nepal och Indien efter att varit i Tibet. Här är människorna mycket gladare, trevligare och lever ett mycket mer harmoniskt liv.

Vi tankar hojarna och ska köra ca 20 mil fram till gränsen.

Kvällen firar vi med en riktig indisk middag på restaurant Sar Taj i Siliguri.

Dagen efter flyger en del av gänget hem till Sverige. Men tre killar följer med mig upp till Kalimpong för att se hur jag bor och för att bo på resorten som vi håller på att bygga upp. Jesper och Joakim stannar bara en natt då deras flyg går dagen efter. Men Patrik har bokat om sin biljett och stannar en vecka.

Stort Tack till: Mankan, Karin, Elly, Peter, Patrik, Joakim och Jesper för ett härligt resesällskap!!!

Datum & priser Information Boka


Himalayan Bike Tours
Ågatan 36A
74531 Enköping
Telefon 070-277 04 79
Email: info@himalayantours.se






Bilder!

START NYHETER INFORMATION FOTOALBUM DATUM & PRISER