Motorcykelresa Nepal (15 dagar)

Dag 1
Vi möter upp på Bagdogra flygplats och tar er med till hotellet och går igenom alla praktiska saker inför resan. Innan läggdags har vi hunnit med en indisk middag på Sartaj.

Dag 2
Idag startar vi motorcyklarna och kör till Kakarbitta, gränsen till Nepal. Efter ett par timmar är vi igenom och fortsätter mot Itahari där vi ska stanna för natten.

Dag 3
Från Itahari åker vi vidare på slättlandet mot Hetadu. Vi får se mycket av Nepals landsbygd, vattenbufflar, risfält, byar av lerhyddor där folk bor under mycket enkla omständigheter.

Dag 4
Idag startar resan upp mot bergen. Vi kommer att passera byar på över 2.500 m. Vi kör på vägar som slingrar sig upp mot Kathmandu. Har vi bra väder så får vi se underbara vyer över Himalayas bergskedja. Vi Passerar Kathmandu för att ta oss till Nagarkot där vi stannar för natten. Från Nagarkot ser vi solen gå upp över Himalaya och världen högsta berg, Mt:Everest.

Dag 5
Från Nagarkot styr vi ner till den historiska stadsdeln Bhaktapur.

Dag 6
Idag åker vi vidare mot Kodari, gränsen till Tibet. Bergen växer ju närmare Tibet vi kommer.

Dag 7
Efter en natt på gränsen till Tibet styr vi tillbaka mot Kathmandu. Vi hinner tillbringa eftermiddag och kväll i den mytomspunna staden.

Dag 8
Heldag Kathmandu.

Dag 9
Tidigt på morgonen innan trafiken startat styr vi hojarna vidare mot Pokhara som är målet för dagens etapp. I Pokhara har vi en fantastisk vy över Annapurna.

Dag 10
En heldag i Pokhara med möjlighet till att njuta av området på olika sätt.

Dag 11
Idag startar resan mot Gurkha. Återigen härliga vägar i en underbar miljö.

Dag 12
Från Gurkha kör vi till Lalbiti. Nu har vi kommit ner på slätten och värmen igen.

Dag 13
Sista sträckan i Nepal för den här gången. Efter att ha passerat gränsen är vi framme i Siliguri innan det hunnit bli kväll.

Dag 14
Reservdag (Kan användas för en utflykt upp till Kalimpong).

Dag 15
Vi vinkar av er på Bagdogra flygplats.

Obs! Detta schema är preliminärt och kan komma att ändras.

Reseschema Tibet (21 dagar)

Dag 1
Vi har uppsamling på flygplatsen i Bagdogra.

Dag 2
Siliguri - Itahari (Nepal) 12 mil

Dag 3
Itahari - Hetauda 30 mil

Dag 4
Hetauda - Khatmandu 13 mil

Dag 5
Kathmandu (heldag i Kathmandu för att få våra tillstånd utfärdade).

Dag 6
Kathmandu - Kodari (gränsen Nepal-Tibet)

Dag 7
Zangmu - Nuyalam (Tibet) 3 mil

Dag 8
Nuyalam - Tingri 18 mil

Dag 9
Tingri - Xigatse

Dag 10
Xigatse - Gyantse 9 mil

Dag 11
Gyantse - Lhasa 10 (29) mil

Dag 12
Heldag i Lhasa.

Dag 13
Lhasa - Shegar

Dag 14
Shegar - Mt: Everest Base camp

Dag 15
Mt: Everest Base camp - Tingri

Dag 16
Tingri - Zangmu 18 mil

Dag 17
Zangmu - Kathmandu (över gränsen in till Nepal) 12 mil

Dag 18
Kathmandu - Lahan 35 mil

Dag 19
Lahan - Siliguri (Indien) 25 mil

Dag 20
Reservdag i Siliguri

Dag 21
Vi vinkar av er på flygplatsen i Bagdogra.

Reseberättelse

Då var man på väg till ”världens tak” igen. Den här gången är det sju deltagare + mig.

Den 4 sept startade vi från Siliguri, Indien, efter ca 1 timmes körning är vi framme vid gränsen till Nepal. Gränspassagen gick förvånansvärt smidigt. Inom två timmar var alla formaliteter avklarade med oss och med hojarna.

Första dags etappen är rak landsväg men kräver ändå all vår uppmärksamhet. På vägen samsas människor med eller utan fordon och alla deras husdjur.

Den andra dan ser ut som den första i stort sett. I dag har vi en liten incident när Joakim kör in i en ko. Han kör in i magen på kon och kommenterar senare att det var ganska mjukt. Men innan han har fått stopp på hojen hamnade han i diket. Men inga skador på varken honom eller kon. Hojen klarade sig också rätt bra.

Tredje dan är det dags att åka upp i bergen mot Kathmandu. Jag väljer en väg som jag bara kört en gång tidigare och då var den inte särskilt bra. Den här gången har jag fått rapporter om att den är i betydligt bättre skick. Det är den också, men deltagarna har aldrig tidigare sätt en värre väg och trodde inte sina ögon. Men kul hade vi och alla uppskattade det nya vägvalet.

Nu är vi två dagar i Kathmandu för att få våra visum fixade. I morgon åker vi vidare till Kodari, gränsen till Tibet………..fortsättning följer.

Att passera gränsen till Tibet gick förhållandevis smidigt i år. Värre var det att köra den första sträckan upp till Nyalam som bara är 35 km. Där pågår ett vägarbete på klipphyllan som utgör vägen. Det tillsammans med ett ordentligt regnväder gjorde etappen minnesvärd.

Dagen efter föll det några regndroppar på morgonen och när vi passerade det första passet över 5.000 meter föll det även några snöflingor. Men på andra sidan passet övergick vädret till strålande sol och temperaturen steg.  Väl framme på ett hotell med riktigt varmt dusch vatten och bra mat så var det dags att sova.

Idag börjar dagen med en stigning upp till Gyatsola passet som är 5.200 meter. Underbart väder och hojarna rullar som de ska. Vägen har blivit mycket bättre nu mot hur den var här i Tibet för två år sedan.

Just nu är gruppen på en guidad tur på buddist klostret i Xigatze. Bor även denna natt på ett mycket bra hotell. Imorgon ska vi köra 35 mil till Lhasa via Gyantse. Återkommer med rapporter från Lhasa.

Vägen mellan Gyantse och Lhasa är otroligt vacker. Vi kör längs ”heliga” sjöar med overkligt starka färger i blått, grönt och turkosa nyanser. Vägarna är även här av extremt bra kvalitet.

Lhasa växer för varje gång man kommer hit. Det som inte är så roligt är den påtagliga militära närvaron. Den kinesiska armen håller Lhasa i ett järngrepp för att kväsa varje försök till uppror. Internet är också kontrollerad av regimen och det går inte att få tillgång till facebook eller youtube här. Så jag har inte kunnat lägga ut filmer eller info på facebook som jag planerat. Många andra webb sidor är också censurerade givetvis.

Idag ska vi besöka Potala palatset innan det är dags att åka tillbaka mot Nepal igen. Men innan Nepal har vi hunnit upp en sväng på Mt: Everest basläger. Något som alla i gruppen ser fram emot med förväntan.

Den 15:de lämnade vi Lhasa och fortsatte resan tillbaka västerut mot Nepal och Indien. Den här gången ”valde” jag en annan väg på tillbakavägen till Xigatze.  Det visade sig bli allt annat än den transportsträcka som jag pratat om dagen innan. Den här vägen gick norr om huvudvägen.

Efter att ha stannat och rådgjort med folk vid en polispostering fick vi uppgifter om att det bara var att fortsätta men att vi skulle passera ett högt pass. Möjligen ett av världens högsta väg passager enligt dem. Vägen skulle enligt dem vara smal men vara okej för motorcyklar.

Efter några mil svänger vi av asfaltsvägen för att köra över passet till Xigatze. Känns lite konstigt att det nästan inte är någon annan trafik i området förutom vi och kinesiska militärer. När jag stannar på ett ställe för att försöka få tag i en telefon för att kontakta våra nepalesiska och tibetanska guider kommer det några kinesiska militär helikoptrar flygande över oss. Våra guider har tagit huvudvägen till Xigatze.

Ingen telefon tillgänglig och vi fortsätter upp mot passet. Efter ett tag kommer vi i fatt en otroligt lång militär kolonn. Kilometer efter kilometer kör vi förbi militärfordon som sakta rör sig åt samma håll som oss. Dammet som de drar upp är inte att leka med. Alla sitter vi och tänker på vad är nu detta.

Efter ett tag har kolonnen stannat. Nu sitter det militärer mellan bilarna med dragna vapen i skytte position. Vi passerar som om allt var i sin ordning. Plötsligt springer det ut en militär och skriker något på kinesiska. Han kommer ut straxt bakom mig så jag fortsätter och låtsas som att jag varken sätt eller hört något. I slutet av militär kolonnen pågår en militär storövning. Me vi passerar den utan att behöva stanna och svara på frågor. Efter många mil på denna dammiga grusväg kommer vi upp till passet som enligt skyltarna ligger på 5.300 meter. En ny topp notering när det gäller altitud på våra resor.

Vägen sliter en del på våra hojar. Någon sidoväska lossnar och får provisoriskt sättas fast på en annan hoj. En och annan punktering får jag också fixa. Lagom till lunch kommer vi fram till en liten by med en liten restaurant och en liten hojverkstad.

Vi börjar prata med dem och hur förvånade blir vi inte när det visar sig att det har en elsvets där ute mitt i ingenstans. Ännu mer förvånade eller förbryllade blir vi när svetsaren kommer ut ur verkstan med sin hemma gjorda svetsmask bestående av locket på en skokartong som han tejpat fast ett par solglasögon på!!!

Under mycket skratt äter vi en enkel men god lunch i form av en nudelsoppa med jak kött.

Precis när det börjar skymma når vi Xigatze. Jag har då lagat 5 punkteringar. Vägen var en ny och intressant erfarenhet och något jag överväger att lägga in på kommande tibetresor.

16 september

Idag ska vi bara köra 21 mil asfalt. Det känns så lyxigt att komma ut på friendship road med nylagd jämn asfalt. Gyatsola passet på 5.200 meter visar sig från sin allra bästa sida. Solen skiner som den gjort på den största delen i av resan och himlen är så blå som den bara kan vara i Tibet på denna höga höjd. Den här gången märks det att vi spenderat den senaste veckan på hög höjd. Vi har alla mycket lättare att andas och stannar med lätthet på passet för att gå omkring, titta och pruta av försäljarna. Vi kommer fram till Shegar på eftermiddagen.

17 september Mt:Everest basläger

Nu är dagen som alla sett fram mot med spänd förväntan. Idag ska vi upp till Mt:Everest basläger. Vägen upp dit är en ganska bra men gropig grusväg.

Framåt eftermiddagen efter timmar av körning i spektakulär miljö kommer vi fram till baslägret. Det är alltid lika spektakulärt att komma såhär nära världens högsta punkt.

Everest visar upp sig utan ett moln och det tas massor med kort med alla tänkbara kombinationer som motiv. Medlemmar från mc klubbarna Logards och Sugg hänger upp sina klubbtröjor bland buddistiska böneflaggor som fladdrar i vinden.

Natten tillbringar vi i tält på baslägret. Vissa sov bättre än andra….

18 september

Det första vi får göra på morgonen är att skrapa lite frost från hojarna. Det har varit strax under nollan på natten. Efter en basläger frukost är det dags att lämna Everest bakom oss. Nu ska vi inte åka samma väg tillbaka utan tar en liten genväg. Den vägen går över Himalayas slätter där jak hjordar betar, genom små byar men för det mesta genom ingenting alls. Det är bara vi och en liten ”så kallad” väg. Det känns ganska härligt att efter timmar på ”genvägen” från Everest komma ner på en bra asfaltsväg igen. Nu är det bara 20 mil kvar till gränsen. Innan kvällen är vi framme vid gräns staden Zangmu.

19 september Gränspassage

Nu ska vi ”bara” över gränsen. När man har med kinesiska myndigheter att göra så blir de enklaste saker plötsligt krångligt. Att betala en deposition per hoj till dem när man ska in i landet är enkelt. Me när de ska betala tillbaka är det inte lika enkelt. Allt detta gör att det tar tid innan vi är igenom på Nepals sida. Vi startar resan mot Kathmandu senare än planerat och får köra den sista biten inne i Kathmandu i mörker. Inte något man väljer att göra men alla är med när vi kommer fram till hotellet och vi har fått en till spännande upplevelse att lägga till resan. På kvällen går vi ut på restauranten Nepali Cholla. En traditionell nepalesisk restaurant med musik och dans. Nu är det dags att sova. Länge sen jag såg ett så trött gäng. God natt!

20 september

Dags att lämna Kathmandu och börja resan mot indien. Vägen ut Kathmandu är packad av lastbilar och bussar. Det tar tid att komma någonstans. Men snart rullar det på. Vi lunschar I Hetauda och i skymningen kommer vi fram till Lahan.

21 september

Nu är det bara sista dagen kvar på hojarna innan vi är tillbaka där vi startade i Siliguri. Det är ca 25 mil och vi ska passera gränsen in till Indien. Det vi har kommenterat är; vilken skillnad det är att komma till Nepal och Indien efter att varit i Tibet. Här är människorna mycket gladare, trevligare och lever ett mycket mer harmoniskt liv.

Vi tankar hojarna och ska köra ca 20 mil fram till gränsen.

Kvällen firar vi med en riktig indisk middag på restaurant Sar Taj i Siliguri.

Dagen efter flyger en del av gänget hem till Sverige. Men tre killar följer med mig upp till Kalimpong för att se hur jag bor och för att bo på resorten som vi håller på att bygga upp. Jesper och Joakim stannar bara en natt då deras flyg går dagen efter. Men Patrik har bokat om sin biljett och stannar en vecka.

Stort Tack till: Mankan, Karin, Elli, Peter, Patrik, Joakim och Jesper för ett härligt resesällskap!!!

Postad av admin i Motorcykelresor - Ändra

Östra Nepal, Sikkim, Darjeeling, Kalimpong

Dag 1. Landar i Bagdogra och checkar in på Hotel i Siliguri där går vi igenom raktiskinformationinför resan. Innan kvällen har vi hunnit med en indisk middag på Sartaj.

Dag 2. Idag startar vi motorcyklarna och kör över gränsen in i Nepal. Innan kvällen har vi kommit fram till Ilam.

Dag 3. Dagens körning mellan Ilam och Phidim bjuder på spektakulära vyer.

Dag 4. Idag återvänder vi ner till slätten och tillbaka till Indien. Natten tillbringar vi på hotll Marina i Bagdogra.

Dag 5. Nu är det dags att köra upp genom de teplantage som gjort Darjeeling världsberömt. Innan kvällen har vi nått upp till Darjeeling där vi stannar ett par dagar.

Dag 6. En heldag i Darjeeling som börjar med en tidig morgon för att åka ut till Tiger Hill och se soluppgången över Himalaya.

Dag 7. Från Darjeeling fortsätter vi mot Sikkim och Pelling.

Dag 8. Dagen börjar med ett besök till Pemajangste budist kloster. Sedan fortsätter vi till Ketchupuri lake innan vi når fram till Yuksam Sikkims första huvudstad där vi stannar över natten.

Dag 9. Från Yuksam åker vi vidare mot Geizing. På vägen passerar vi en beundransvärd jätte staty av budda.

Dag 10. Idag lämnar vi Sikkim bakom oss och styr vidare över Yeesta river och in i Västbengalen. Natten tillbringar vi utanför Klimpong i Chibo busty resort som även kommer vara vår bas de närmaste dagarna.

Dag 11. Körning på slingrande vägar över Lava står på programmet idag.

Dag 12. Aktivitetsdag: Forsränning, paragliding, häst safarie eller trekking. Eller kanske bara slappa i resorten och njuta av by livet i Chibo för den som önskar det.

Dag 13. Nu har det blivit dags att åka tillbaka ner till Silliguri. Vägen ner tar vi via Goom och Kurseong, härliga vägar som utgör en bra avslutning på motorcykelåkningen för den här gången. Kvällen tillbringar vi i Silliguri. Här finns möjlighet att se lite av stan och göra den sista shoppingen.

Dag 14. Flyg tillbaka till Delhi och Sverige.

Reseberättelse

(reseberättelse kommer läggas upp inom kort, tills dess håll till godo med bilder från resan Jul & Nyår 2010)

Vacker hoj med hyfsad bakgrund.

Vyn över Kanchenjunga med omliggande berg kallas även för ”sleeping budda”  Bergen ger konturen av en man som ligger på rygg och sover.

Kurviga vägar finns det också. Härlig körning i en underbar miljö.

Miljön, husen, folket, naturen, allt är betagande när man kör i Himalaya.

Här har Petra fått ett par nya kompisar.

På vägen tillbaka hade några slöjmoln dragit in över Kanchenjunga.

Östra Nepal, Sikkim, Darjeelin och Kalimpong är en resa som innehåller härlig körning. Fantastisk miljö med vyer du bara hittar i Himalaya. Som extra upplevelser finns det även möjlighet till paragliding och forsränning.

Inga kommentarer »

Reseberättelsen är texten i den artikel som BIKES’s reporter Johan Ahlberg skrev efter att följt med på resan 16 nov - 1 dec 2001 (reportaget med bilder fanns med i BIKE nr 02 Januari - Februari 2002)

Obs! Idag startar vi resorna uppe i Silliguri där bergen börjar och den härliga körningen startar. Ni slipper alltså transport sträckan från Calcutta. I övrigt innehåller resorna det som Johan skriver om i det här reportaget. Kolla även aktuellt reseschema för din resa då förändringar kan förekomma.

Höjdarresan

Drömresan till Indien och Himalayas höjder blev inte alls som jag trodde. Det jag fick uppleva hade jag inte räknat med, inte ens i mina allra vildaste drömmar.

Delar av världens tak, Himalaya, speglar sig vackert i det turkosfärgade vattnet. Solen är på väg upp och jag njuter av de underbara vyerna. Jag befinner mig i den tidigare stängda delstaten i Indien, Sikkim. För ett par dar sedan anlände jag hit tillsammans med sju andra glada motorcyklister. Tillsammans följer vi researrangören Himalayan Bike Tours och reseledaren Roger Lenngren på en tvåveckors lång motorcykeltur genom Västbengalen och den tidigare stängda regionen Sikkim. Att resa och köra motorcykel i Indien är högst speciellt. Det mesta här skiljer sig mot vad vi är vana vid. Här är det vänster trafik som gäller. All form av trafikvett är som bortblåst och i närheterna av storstäderna är det djungelns lag som gäller. Jag personligen trivs som fisken i vattnet och skrattar gått åt eländet. Men trots det aningen brutala och ostrukterade tillvägagångssättet flyter trafiken förvånansvärt bra.

Att åka taxi från flygplatsen till Kolkatas centrala delar är en upplevelse långt utöver det vanliga. För oss som kommer från det stela och trista Sverige kommer det här som en chock. Till en början är nog det flesta av oss lite oroliga över hur taxichaffören kör, men efter ett tag har jag vant mig och tar allt med ett enda stort leende.

Väl i Kolkata tar Roger oss med på en hastig shoppingrunda på stan. Där stillar vi vår hunger på en restaurangen Moulin Rouge. Här äter vi en milt kryddad kyckling med ris. Till detta dricker vi vatten och den inhemska öl-sorten Black Label. Att vistas här inne är en knivskarp kontrast mot hur livet ter sig på gatan utanför.

Där ute är det fart, fläkt och hett, här inne är det kallt och lugnet råder. Vi är hela tiden uppassade av minst tre servitörer som gör allt i sin makt för att vi ska få en sån angenäm stund här som möjligt.

Den välsmakade middagen sitter väl på plats då vi hoppar in i taxin som tar oss till järnvägs-stationen. Väl ur taxin blir jag fullkomligt överrumplad av alla som inget hellre vill än att få bära min väska till tåget, mot betalning givetvis.

Ett par av grabbarna måste kasta vatten och Roger förklarar att det gör man i princip var som helst man vill här i Indien. Sagt och gjort, plötsligt står en något skamsen grupp av grabbar och urinerar rakt upp och ned intill ingången till järnvägsstationen. Måhända aningen snuskigt, men det är fullkomligt normalt här i Indien. Jag har full förståelse för varför Kolkata, tidigare Calcutta, har ett rykte om sig att vara helvete på jorden. För en del kan det kännas olustigt med den stora folkmängden. Roger som har bott här under flera års tid lugnar oss och förklarar att den stora folkmassan fungerar som ett slags skydd i sig. Det är alltid någon som ser dig.

Att åka tåg i Indien är också något utöver det vanliga. Bara att sitta på järnvägsstationen och vänta på tåget är som att hamna i någon förhistorisk filminspelning. Det mesta känns overkligt, men det är högst verkligt. På tåget som tar oss till Silliguri kryllar det av försäljare som ser till att vi har tillgång till kaffe, te och allehanda tilltugg i överflöd. Mellan vagnarna sitter ett par killar och steker ihop ett par omeletter. De smakar faktiskt riktigt bra trots att hygienen i “köket” är allt annat än ren och fräsch. Undrar varför maten är så välkryddad? En kopp te eller kaffe kostar så lite att man skäms. Omeletten kostar endast ett par kronor. Apropå mat. Här i Indien är det vett och etikett att äta med höger hand. Vänster hand används vid toalettbesök.

NÄSTFÖLJANDE DAG LÄMNAR VI SILLIGURI

bakom oss, nu i sadeln på varsin motorcykel. Motorcykeln jag väljer är av 2002 års modell och mätaren avslöjar att den gått knapp hundra mil. Trots det ser den ut att vara tillverkad på femtiotalet. Som sig bör när man är på touring i Indien är det Royal Enfield som gäller. Samtliga motorcyklar i vår grupp är av modell bullet, som har en encylindrig femhundrakubiks motor. Som jag nämnde tidigare är det vänstertrafik i Indien. För att krångla till det ytterligare för oss från Sverige har tillverkaren av Royal Enfield placerat fotbromsen på vänster sida och växelföraren på höger sida. Dessutom befinner sig ettans växel uppåt och resterandeväxlar nedåt. Nu gäller det att jag har tungan rätt i mun. För att inte min instinkt ska spela mig i spratt måste jag koncentrera mig mycket intensivt på varje manöver till en början. Vid snabba lägen är det lätt hänt att man trampar i en högre växel istället för att bromsa med bakbromsen eller att man bromsar då man ska växla ned vid en omkörning. Efter att jag vant mig vid vänsterbroms och “felvänd” högerväxlad låda är körningen betydligt mer avkopplande.

Avkopplande är ett ord som mycket bra beskriver den här resan. Att i makligt tempo tuffa fram på de slingrande vägarna här i Indien känns inte jobbigt. Det är tur att tempot är så pass lågt, för här är det svårt att hålla blicken på vägen. Här finns det alltid något vid sidan av vägen som är intressant att spana in. Just av den anledningen gör vi tämligen ofta korta stopp. Härligt!!

Första stoppet gör vi redan i Silliguri, bara ett par hundra meter efter start. Plötsligt fungerar inte min koppling som tänkt och trots att jag pressar in handtaget fullt vill motorcykeln fortsätta framåt. Det blir lite för mycket för motorn som tjuvstannar just då trafiken är som mest intensiv. Janne hinner inte få stopp på sin hoj i tid utan stannar snyggt parkerad, uppkörd i en av packväskorna på min kinkiga hoj. Efter diverse mekande är vi snart åter igen på väg mot Darjeeling, en populär så kallad “Hill Station” uppe vid Himalaya, där vi ska övernatta första kvällen. Efter att vi timme efter timme har kört fram och tillbaka, kors och tvärs mellan teplantagen och över ett antal berg, når vi fram till den lilla bergsbyn Mirik som är belägen drygt 1500 meter över havet. Nu har vi kört 49,5 km sedan starten i Silliguri. Inne på den lilla bykrogen äter vi Tupka, en Tibetansk soppa gjord av nudlar, grönsaker och kyckling. Vi avslutar med en uppfräschande efterrätt bestående av anis och socker. Här uppe i bergen är trafiksituationen en helt annan mot nere på slättlandet. Stundtals har vi vägen för oss själva och trafikanterna vi sporadiskt möter uppträder sansat.

Efter Mirik försätter vi klättringen upp för bergen mot Darjeeling. Som högst noterar vi 2274 meter över havet. Vägen slingrar sig härligt och hårnålskurva efter hårnålskurva avverkas sakta men säkert. Nja, säkert och säkert. Plötsligt kör Hasse rakt fram i en kurva. Som tur är sluttar det inte utför just här. Tok har tur, Hasse och hojen klarar sig utan några skador att tala om och snart är vi åter på vägen igen.

Nu börjar det skymma och dimman blir allt tätare, allt eftersom vi kommer högre upp i bergen. Snart är det svart som i en kolsäck ute och dimman så kompakt att det är svårt att se bakljuset på motorcykeln framför, trots att avståndet mellan fordonen inte är mycket mer än tio meter. När vi så till sist äntligen kommer fram till Darjeeling och hotellet, är alla eniga om att det var en högst spännande inledning på vår två veckor långa motorcykelsemester. Hotellet är en större kolonialbyggnad som ligger uppe på en höjd intill Darjeeling centrum. Rummen är rena och fräscha. Vatten, och då speciellt varmvatten, är inte en självklarhet här i Indien. Ett litet knep som man bör tänka på om man sover på hotell här är att kolla om varmvattenberedaren i badrummen är påslagen. Oftast är den inte det. Trots att det kan bli rått och kalt här uppe i bergen är det lyx med värmeelement på rummen. På det här hotellet finns den lyxen.

TILL MIDDAG BLIR VI OMHÄNDERTAGNA

av den trevliga personalen. Maten består av kyckling, grönsaker och ris plus ett tunt vitt bröd. Mycket gott! Samtliga njuter av maten och den inhemska ölen. Mätta och belåtna avrundar vi med samkväm och tillhörande ljug framför den öppna brasan. Somnar hyfsat tidigt. Vaknar vid fyratiden och kort därefter är vi på väg upp till Tigerhill, där vi ska se solen gå upp över Himalaya. Tyvärr är det så molnigt och vi ser inte världens högsta berg, Mount Everest, utan får nöja oss med världens tredje högsta berg, Kanchenjunga, och ett antal andra höga berg. Vi är inte ensamma hör uppe, långt därifrån. Tigerhill är en populär plats för såväl turister som infödingar som är här av religiösa skäl.

Det är otroligt vackert här, och kalt, mycket kallt. Kvinnorna som säljer te och kaffe här uppe har inte värst svårt att kränga sina värmande varor. När vi känner oss nöjda för stunden drar vi tillbaka till Darjeeling och hotellet för att njuta av lite frukost. Snart är vi på väg norrut. Inledningsvis är det mycket utför som gäller. Här möter vi ett stort antal skolbarn som iklädda sina vackra uniformer är på väg till skolan.

Efter några timmars körning med ett par korta stopp och ett antal passager och fascinerande hängbroar når vi gränsstationen in till Sikkim. Medan gränsvakterna kontrollerar och stämplar våra dokument tar vi ett svalkande bad i den strömmande forsen. Att bada naken är totalt oacceptabelt i de här trakterna och någon form av badkläder bör bäras även i mer avlägsna trakter, men det är inte lika noga i vårt vågade gäng. Roger förklarar att toleransen för vad turister gör är relativt hög, men man bör alltid ta seden dit man kommer, hur dumt det än kan tyckas vara.

En dryg timme senare får vi tillbaka våra handlingar och tillstånd att passera gränsen. I Sikkim bor drygt en halv million människor. Majoriteten av invånarna är nepaleser. En dryg femtedel av de som lever här är Lepchas. Resten av befolkningen är en mix av Bhutaneser och Indier från lika nordstater. Ända fram till år 1975 var Sikkim ett självständigt kungarike. Efter ett antal politiska kriser förbarmade sig Indien över det krisdrabbade landet som blev Indiens 22:a stat.

För många är Sikkim ansett att vara en av jordens sista shangri-las, en plats där lugn och harmoni råder. Här kan man i stillhet njuta av en rik flora av djur och växter. Här är Rhododendron och orkidéer av alla dess sorter vanligt förekommande. Får, apor, grisar och kor syns till lite varstans. Jag ser även en och annan jak. Däremot ser jag inte till någon yeti, som är det lokala namnet på den mystiska snömannen som lär leva uppe på de snötäckta bergen här i Himalaya. Inte ser vi till Sikkims vackra stolthet, den röda pandan, heller. Sikkim har ett väl så kuperat landskap. Ingenstans finner du en större slät markyta. Det är just därför den här landsdelen heter just Sikkim. Namnet kommer sig av Shikhim, som på sanskrit betyder veckat, eller skrynkligt.

Snart är vi framme i Legship. Här stannar vi till för att äta en lunch bestående av nudlar med kyckling och sallad. Jag noterar att asfaltvägen hit upp var i hyfsad god kondition. Däremot blir vi snart varse att vägen upp till Pelling är allt annat än god kondition och kroppen får sig en rejäl genomkörare. Här har monsunen gjort sitt, och här och var har stora delar av vägen spolats bort. Efter ett par spännande mil är vi framme i Pelling. Från rummet på hotellet Phamrong har vi en bedårande utsikt över Kanchenjunga och ett antal andra av Himalayas bergstoppar. Kanchenjunga blir något av vår ledstjärna under den här resan. Det är kring det här berget stora delar av resan kretsar och våra blickar söker ständigt efter någon ny härlig vy där det går att få en god överblick över detta mäktiga berg. Kanchenjunga är bara inte världen tredje högsta berg. Det är dessutom Indiens högsta berg. Till middag äter vi vitlöksmarinerad kyckling med grönsakskurry och ris. Kvällen avrundas ännu en gång med samkväm, men nu kring en öppen eld uppe på hotellets tak. På morgonen väcks vi åter igen tidigt av Roger som inte tycker att vi ska sova när solen går upp över Himalaya. Tack för det! Utsikten är obeskrivligt underbar. Här kan jag stå i timme efter timme och bara njuta. Men det får jag inte, för snart ringer frukostklockan. Nu kanske du tror att vi inte gör annat än kör hoj, tittar på berg, äter och sover. Nja mycket mer än det gör vi faktiskt inte. Jo, vi dricker vuxensaft och går på otaliga shoppingturer. Dessutom sitter vi och snackar en hel del. Här får vi verkligen tid att lära känna varandra och koppla av och bara njuta av de vackra vyerna. Minst sagt trevligt.

SNART LÄMNAR VI PELLING BAKOM OSS

för att göra ett morgonbesök hos det lokala munkklostret beläget 2083 meter över havet. Här möter vi en samling munkar som välkomnar oss till anläggningen. Nyfikna som vi är klämmer och känner vi på allt vi ser. För första gången i mitt liv snurrar jag på en buddistisk bönerulle. De buddistiska munktemplen är ett färggrant inslag som syns till lite varstans här i trakterna. Ännu vanligare är de med de ofärgade flaggorna som är fullspäckade med böner. Tanken är att bönerna ska spridas med vind upp till himmeln. Här uppe i Sikkim finns det gott om symboler och skulpturer som alla har någon religiös betydelse. Visare än någonsin tidigare lämnar vi de gästvänliga munkarna för att komma ännu närmre Kanchenjunga och resten av Himalaya-massivet.

Snart stannar vi, igen, i en liten bergsby för att åter igen njuta av vyerna medan Roger justerar ventilerna på Hasses hoj. Fortsätter uppför den mycket dåliga bergsvägen och anländer vid lunchtid till Khechopalri Lake. Det är en helig sjö dit många vallfärdar av många olika anledningar.

Det är obeskrivligt vackert här. Intill sjön hänger hundratals färgglada böneflaggor som sätter färg på tillvaron. Den välsmakade nudelsoppan slinker ned kvickt innan vi fortsätter vår färd på den slingrade bergvägen. Vi anländer till Yuksom tidigt. Här bor vi på ett hotell som lägligt placerats framför några av världens högsta berg. Att sitta här och förtära den obligatoriska målgångsdrycken känns inte alls fel. Vackrare utsikt är nog svårt att finna.

Yuksom är ett litet samhälle i ett avlägset hörn av västra Sikkim, i närheten av Nepal. Längre norrut än detta kommer vi inte med motorfordon här. Yuksom har historiskt sett spelat en viktig roll i Sikkims historia. Bland annat var det Sikkims första huvudstad. När vi är här är det kyligt värre och gott om värmeelement på rummet är det ont om.

Nästa dag startar vi vid åttablecket för att köra den snirklande vägen mot Rabongla. Efter drygt en mil stannar vi och bada vid ännu ett underbart vackert vattenfall. Det här är vad jag kallar semester. Även den här dagen är vi framme relativt tidigt. Hotellet vi bor på ser till en början ut att vara ett hotell med fin standard. Men rummen känns skitiga och vattnet är tillfälligt slut. Det är riktigt kallt ikväll och jag är iklädd dubbla byxor, tre T-shirts och en fleecejacka. Burr! Maten består för ovanlighetens skull av gris serverat med ris och grönsaker. Jag lämnar mätt och belåten bordet.

Vid halvfemtiden nästföljande morgon vaknar jag av att det låter som att hela staden har fest inne på hotellet. Ute på gatan sjunger och dansar folk omkring. Vid sjutiden käkar vi frukost. Snart lämnar vi Rabongla bakom oss för att köra vidare till dagens mål, Gangtok. Vägen är i gott skick och sveper sig läckert längs berget. I stort sett har Kanchenjunga synts i backspegeln eller framför oss. Det är inte helt enkelt att koncentrera sig på körningen. I Damthang stannar vi och dricker te på ett väl inrökt hak. Mycket charmigt. Mindre charmigt är det då jag i hög fart möter en jeep vars förare inte har förstått att det är vänstertrafik här i Indien. Till vänster om mig är det fritt fall en bra bit. Men nöd och näppe lyckas jag pricka backspegeln på jeepen med axeln samtidigt som hjulen balanserar på asfaltskanten. Snacka om adrenalinkick. Tur att det var “låsningsfria” bromsar på min Enfield. Jag stannar för att pusta ut och vänta på det andra. Plötsligt är det stopp. Mr Vulcan har tappat bakskärmen på sin Enfield. Mekardags. Arbetet går snabbt och smidigt i vägkanten. Snart är vi på rull igen.

I Ranipool äter vi momos, ett degknyte med grönsaksfyllning. Det här är en typisk Tibetansk rätt. Tillsammans med den orangefärgade chillisåsen smakar det mycket bra. Fortsätter uppför berget till Sikkims huvudstad, Gangtok. Det märks att vi har kommit in i en stor stad. Trafikpoliser står lite varstans och dirigerar trafiken. Pulsen är hög, mycket hög. Kontrasten mellan att köra uppe i bergen och komma in i en större stad är mycket stor. Vi checkar in på det förstklassiga hotellet Tibet. Rummen är fräscha och maten som serveras i deras restaurang smakar gudomligt. Alla äter som vanligt till bristningsgränsen.

Efter en shoppingtur på Gangtoks gator somnar jag gott på den stenhårda madrassen. Nästa morgon vaknar jag utvilad och noterar att solen skiner från en klarblå himmel. Efter frukost kastar vi oss nerför på den slingrande bergsvägen.Snart är vi på väg ur Sikkim. Här intill gränsstationen besöker jag en köttmarknad som är lokaliserad vid vägkanten. Mums! Allt eftersom vi kommer ner på lägre höjd blir klimatet märkbart varmare. Vägen kantas av palmer och skogen påminner om djungeln. Här finns det gått om apor som gärna äter kex.

Efter ännu en härlig dags körning på slingrande bergs vägar är vi framme i Kalimpong och det mysiga hotellet Drolma. Vid tiotiden nästa dag hoppar vi ombord på en jeep för vidare färd till Tistafloden. Nu är det dag för forsränning. Stundtals går pulsen upp en aning men mestadels är det här en lugn och njutningsfull naturupplevelse. Under forsningen “faller” guiden Roger överbord. Johan lovar och svär att det inte var med meningen att putta så hårt vissa straffar gud omedelbartbrukar man säga. När Johan ska byta kommer en Indisk kille fram och berömmer honom för hans vackra kropp. Något förnärmad vänder sig Johan raskt om för att sekunden senare byta kläder. Tjejerna som sitter på första parkett har stora problem att hålla sig för skratt. Dagen var räddad!

TISDAG MORGON LÄMNAR VI KALIMPONG

bakom oss. Stannar uppe på toppen strax ovanför Kalimpong vid en fantastisk utkikspunkt. Här får vi en bra överblick över Kanchenjunga med omnejd. 2150 meter över havet är dagens högsta notering. Efter det lilla samhället Lava går det utför på underbart svepande asfaltsvägar. Det här är så långt resans tveklöst mest underhålland vägavsnitt hittills. När vi tagit oss nerför berget kommer vi in i det lilla samhället Gurubathan. Här i området är det teplantager i alla väderstreck så långt ögat når. Efter en hastig vätskepaus fortsätter vi vidare till Mal Bazar, ett större samhälle nere på slätten. Här ökar temperaturen markant i jämförelse med uppe i Kalimpong. Överallt ser vi cyklande Indier som vinglar fram i vägkanten. Längs vägen är det även gott om teplockare som bär sina korgar på huvudet. Då och då ser jag även barn bärandes på stockar som nog väger lika mycket som de själva.

Fortsätter vidare till Mal Bazar där vi ska Övernatta på den statliga turistanläggningen. Här har prägeln från den brittiska kolonialtiden satt tydliga spår. Tyvärr är underhållet minst sagt eftersatt. Till middag äter vi ris, kyckling, grönsaksgryta med panir mutar, en välsmakande ost. Tar en extra sväng genom de lite “skummare” kvarteren. Lite i skymundan finner vi en liten lokal marknadsplats. Här saluförs höns, fisk, kryddor och allehanda grönsaker. Ett gäng barn vill visa var de bor. Plötsligt har vi hamnat i ett indiskt “villaområde” där husen är av bambu, stålplåt och gräs. Golven är av trä eller packad jord. Efter att vi letat oss hem till hotellet igen somnar jag kvickt.

Plötsligt är det morgon igen. Snart färdas vi fram omgivna av stora teplantager. Vägen löper underbart böljande och sakta men säkert kommer vi framåt. Strax före lunchtid stannar vi vid en vattenfors. Här parkerar vi hojarna för ett par timmars bad i den härligt svalkande forsen. Underbart! Efter badet är det den härligt svepande vägen upp till Lava som gäller. Dit är det drygt 5km fågelvägen, men dryga 30 kilometer om man följer den suveräna asfaltvägen. Stannar i Lava och äter en lunch.

Tar in på hotellet Drolma igen. Sista dagen i sadeln på motorcykeln här i Indien är det raka spåret mellan kalimpong och Silliguri som gäller. Det är en kuperad vägsträcka på drygt 6 mil som avverkas på ett par timmar. När jag ställer in den lånade Enfielden i garaget känner jag ett vis vemod. Avståndsmätaren avslöjar att vi avverkat ganska precis 90 mil under den här resan. Det är inte långt med tanke på hur många dar vi hållit på, men faktum är att det inte är det minsta negativt. Varje dag har vi haft gott om tid att stanna ofta och mycket för att se oss omkring och bara njuta av den underbara tillvaron. Det här var mitt livs drömresa som blev sann. Att få se och insupa Kolkatas hårda stadsmiljö har satt sina spår hos mig. Det är en misär utan dess like. Kolkata är inte en stad jag tror att jag komma att längta tillbaka till i första taget, men det gör jag däremot redan till Sikkim. Man kan nog säja att jag är såld. Där fick jag köra motorcykel bland världens högsta berg i trevligt sällskap, vägledd av en proffsig ledare. Vad mer kan man säga? Den här semestern är vad jag kallar en höjdarresa.

Vad deltagarna tyckte om resan :

Mats Kempe, 38 år Linköping

Arbetar som reparatör. De spontana hojutflykterna gör han med en KTM Duke.

- Jag hade jäkligt kul och trivdes bra med den härliga kompisandan som blev mellan deltagarna. Små vägarna här är riktiga höjdare. Resan levde upp till mina förväntningar. Jag kan varmt rekommendera den här resan till andra.

Veine Oskarsson, 38 år Linköping

Slutmontör på Jas 39 Gripen. Åker gärna på långtur med sin Yamaha XJ 900 Diversion.

- Himalaya var det som lockade. Några höjdpunkter under resan var maten, folket, dofterna, små byarna och de slingrande vägarna. Resan var mycket bättre än väntat. Tack vare det låga tempot han jag med att se mycket.

Ingemar Wohlfart, 53 år Vimmerby

Arbetar som truckförare när han inte är ute och kör sin BMW K 1200 LT. Gillar höga berg.

- Här serveras inte allting på silverfat. Några saker jag sent kommer att glömma ä misären i Kokata, utsikten från Tigerhill och vägarna. För äventyrslystna personer är det här en underbar resa. Jag har redan bokat ännu en tur.

Hasse Lindström, 57 år Värmdö

Egenföretagare som titulerar sig snickrolog. Kör KavasakiVN 1500 och Susuki 650 Savage.

- Att vara här är helt annorlunda mot att vara hemma. Vägarna och trafiken är så annorlunda. Höjdpunkterna på resan är reskamraterna och vyerna uppe bland bergen. Det är andra gången jag är här med Roger. De som är oroliga av sig ska inte åka hit. Är man däremot öppen i sinnet och flexibel är det här paradiset.

Jan Wulcan, 45 år Linköping

Jobbar som flygplansmontör. Kör Kavazaki Z1000J och en BSA Thunderbolt från 1972.

- Den här resan överträffade alla förväntningar. Taxiresan i Kolkata var guld värd. Vyerna var liksom gänget jag reste med fantastiska. Det borde vara lag på att man måste åka hit och köra motorcykel.

Johan Renlund, 38 år Nykvarn

En fembarnsfar som titulerar sig golvläggare. Kör Yamaha XVS 1100 Drag Star.

- Det här var en minst sagt annorlunda resa. Taxiresan i Kolkata var ett ända stort leende. Vägarna uppe i Sikkim var underbart varierande och vyerna fantastiska. Maten var gudomligt god. För dig som inte är känslig för lukter och annat är det här en underbar resa.

Reseschema Indien/Sikkim

Dag 1

Vi har uppsamling på Bagdogra flygplats och därefter tar vi med er till ert hotell. Efter incheckning går vi ut och äter Indisk lunch. Efter lunchen har vi en praktisk genomgång inför resan. Innan kvällen har vi även hunnit provköra motorcyklarna.

Dag 2

Siliguri – Darjeeling ca 90 km. (2.123 möh)
Efter frukost startar resan upp mot Himalaya. Redan efter en timme börjar vägen slingra sig uppför bergen. Vi åker genom teplantage och njuter av fantastiska vyer. Efter ytterligare någon timmes körning är vi uppe på över 1000 meters höjd. Passerar Mirik där vi tar lunch innan vi fortsätter till Darjeeling där vi stannar över natten. Härifrån har vi utsikt över Kanchenjunga som är världens tredje högsta berg (8.585m).

Dag 3

Darjeeling ca 60 km (2.573 möh)
Idag är det tidig uppstigning för de som vill med till Tigerhill och se solen gå upp över Himalaya. Vi tillbringar dagen i Darjeeling.

Dag 4

Darjeeling – Pelling ca 110 km (2.085 möh)
Efter frukost åker vi vidare genom Darjeelings teplantage och över gränsen till Sikkim. Vi följer floden som slingrar sig mellan bergen innan vi svänger upp och börjar klättringen med hojarna upp till Pelling. Härifrån har vi också en underbar vy över världens högsta berg.

Dag 5

Pelling – Yuksam ca 80 km (1.780 möh)
Vi fortsätter resan på Sikkims slingrande vägar till Yuksom. Närmare än så här kommer du inte Kanchenjunga med fordon. Yuksom är också Sikkims första huvudstad. En vacker plats där vi har tid att ta det lugnt och njuta av naturen.

Dag 6

Yuksam – Rabongla ca 70 km (2.005 möh)
Vi lämnar Yuksom bakom oss och styr vidare mot Rabongala. Vi får ännu en gång, åka genom områden av urgammal orörd natur med Himalayas snöberg i bakgrunden. Vi åker genom byar som inte berörts mycket av tidens förändringar

Dag 7

Rabongla – Gangtok ca 130 km (1.759 möh)
Idag åker vi från Rabongala till Gangtok som är Sikkims huvudstad.

Dag 8

Ledig dag i Gangtok.

Dag 9

Gangtok – Teesta ca 90 km
Tidigt på morgonen lämnar vi Gangtok. Vägen från Gangtok slingrar sig vackert ner längs floden över gränsen till Västbengalen. Framme vid Teesta finns det möjlighet till forsränning för den som vill. Kvällen tillbringar vi vid stranden av Teesta floden där vi lagar mat över öppen eld och sedan sover i tält.

Dag 10

Teesta – Kalimpong ca 20 km
Från Teesta åker vi upp till Kalimpong där vi tillbringar dagen.

Dag 11

Kalimpong
Aktivitetsdag, paragliding, trekking, shopping eller bara slappa på resorten som vi bor på.

Dag 12

Kalimpong
Idag kör vi på härligt slingrande vägar runt Kalimpong.

Dag 13

Kalimpong - Siliguri

Dags att köra tillbaka ner till Silliguri. Vägen dit väljer vi att köra via Goom och Kurseong. Härliga slingrande vägar som gör en bra avslutning för den här motorcykelresan. Kvällen tillbringar vi i Siliguri där vi kanske hinner handla lite innan kvällen.

Dag 14

Idag vinkar vi av er för flyg tillbaka till Sverige